Helenas värld

Han blev med mormor & morfar i deras bil när de åkte hem efter midsommarfirandet. Han älskade att åka i deras bil istället för sin egen. Det var så häftigt! 

Jag log och vinkade när vi hade sagt hejdå. Han hade velat hålla Nora i knät när han satt inne i bilen och krama henne hejdå på riktigt - gulligaste någonsin- så jag var lite tårögd. Men när bilen åkte iväg tog det verkligen alla mina krafter att inte börja gråta. Tur att jag hade Nora kvar hemma så jag hade någon att krama och ösa kärleken över! 

Det längsta jag någonsin varit ifrån Hugo tidigare är 50 timmar. Två dygn och två timmar. Nu skulle han vara borta från mig i 100 timmar! Från söndag lunch till torsdag kväll. Så lång tid! 😭 

Jag visste dessutom att han skulle sova när vi kom upp till Värmland på torsdag kväll - och det gör han! I mormors säng så jag kan inte ens gå in och titta på honom! Eller jo, det kan jag väl men jag vill inte riskera att väcka någon av mina föräldrar. Pappa ska ju upp och jobba vid 4 i morgon.. så trots att de 100 timmarna gått måste jag vänta i ca 7 timmar till innan han kommer in och väcker oss.. 

Han har nog haft bästa veckan i sitt liv. När vi pratat på kvällarna har han bara haft ro för att skrika "heeeej mamma!!! Heeeej pappa! Heeeej Nooooora!", le riktigt stort och sen har han återgått till den aktuella aktiviteten han hållit på med och ignorerat oss 😂 

Idag när jag och Nora ringde och jag sa att jag saknade honom men snart skulle åka till honom svarade han med att titta på mig och säga "jag älskar mamma!" ❤️ så han kanske har saknat oss lite, lite grann ialf. 

Här inne är han - min stora kille som varit borta i över 4 dygn utan oss 💕