Stor
Hugo har blivit stor. Bara sådär, från ingenstans. Förut har det bara varit Mu (hans mjukisko) som gällt och den enda sak han hämtat när man bett honom. Nu är andra leksaker, som Nalle Phu, hans piano, bollen och hans Nine minst lika bra. Och han pekar på dem eller hämtar dem när vi pratar om dem.
När vi säger "ska vi byta blöjan Hugo?" Springer han till trappen och rycker i grinden. Sen klättrar han upp för trappen själv (medan jag går bakom med hjärtat i halsgropen)!! Källartrappen är lättare för mig, den har inte öppna trappsteg som trappen upp till övervåningen. Har en sån irrationell rädsla att han ska halka igenom. Det går inte - hans huvud skulle aldrig få plats. Men rädd är jag ändå! Dessutom kan han ju slå sig ändå. Halka på ett steg och slå i hakan eller så. Men det hör väl till och hittills går det bra!
Han har börjat rata pipen på pipmuggen och vill dricka direkt ur muggen eller helst mitt glas. Det går bra så länge jag håller i muggen, när han dricker själv spiller han ut hälften 😂 men det är inget som bekymrar honom. Äta med bestick vägrar han dock fortfarande. Men han använder gärna skeden till att gräva i tallriken med när han ätit upp maten. Vet inte vart det kommer ifrån! Förhoppningsvis släpper det nu under november! Annars lär han sig nog snabbt hos dagmamman när han ser de andra barnen äta själva 😊
Han har också börjat tala om när han är hungrig. Vi går inte riktigt lika mycket på rutin längre. Han springer ut i köket, gnäller och pekar på sin tallrik (eller flaska) i diskstället när han vill ha mat. Så duktig!
Mammas stora ögonsten ❤️
