Helenas värld

Jag tror att jag börjar bli bättre på att dölja huvudvärken, även för mig själv, men när jag har riktigt ont så syns det i ögonen. 

Mamma ser det på FaceTime och min chef ser det på jobbet. Att mamma ser det är inte konstigt, hon är ju mamma och ser allt! 😂 men att min chef ser det tycker jag vittnar om vilken otroligt bra chef hon är! "Idag är inte huvudvärken lika farlig. Ögonen är lite, lite piggare!" Eller "okej, nu har du fått nog och åker hem! Ögonen skriker." Är meningar hon sagt till mig upprepade gånger de sista månaderna. 

Jag vet att hela jag förmodligen ser lidande ut när det har varit som värst - kanske en 7-8 på en skala till 10. Då ligger jag på golvet och djupandas eller gråter i sängen, är nog bara Joakim som sett mig ha så ont. Förutom chefen förra tisdagen, då brann det i huvudet på mig så jag trodde att jag skulle svimma 😔 Mamma säger att ena ögat liksom hänger när jag har mer ont än "vanligt" ont. Jag upplever det som att hela jag hänger. Jag orkar inte riktigt ha ögonen öppna, jag orkar knappt hålla huvudet uppe. Allt som oftast stöttar jag huvudet med händerna, kommer bli en riktigt dålig ovana! Regeln om inga armbågar på bordet är bortglömd för länge sedan.. 

Men när jag har en bra dag - som idag tex, då smärtan legat på en 2a - då syns det nog inte att jag har ont. Inte på samma uppenbara sätt ialf. Tidigt i våras hade jag förmodligen legat i sängen och försökt sova bort värken en 2a orsakar. Det funkar inte nu - jag hade inte lämnat sängen. Jag tror inte att min smärta ens kommer i närheten av vad många andra upplever varje dag - fysisk eller psykisk smärta. Men för mig är det här vidrigt. VIDRIGT. 

Tyvärr märker jag att huvudvärken gör att det blir en del "slarvfel" i jobbet. Jag glömmer bort att göra finjusteringarna och jag har inte samma tempo - det är så pinsamt! 😔 Jag är ju inte uppenbart sjuk, det syns inte utanpå att huvudet inte är med mig. Att 75 % av huvudet skriker "gå och lägg dig!" Medan de övriga 25 % försöker jobba syns inte utanpå. Ialf inte förrän de där 75 % blir 95 % och jag ger upp. Jag har liksom inget uppenbart andra kan peka på "aha det är därför".  Men min chef ser - så otroligt tacksam för det! ❤️

Lathet, brist på driv och otrevlig är typ den absolut värsta feedbacken någon skulle kunna ge mig i jobbet. Bortsett från du är kass som människa - det vore värre såklart. Just nu känns det som att alla mina kollegor skulle kunna ge just den översta feedbacken. Jag är inte direkt synlig på jobbet - det är många dagar jag jobbat hemifrån eller helt enkelt bara legat i ett svart, tyst sovrum. Är jag där sitter jag oftast på mitt rum (dels måste jag ju jobba ikapp mig själv hela tiden och dels är det lite jobbigt med alla ljud) och försöker prata med så få som möjligt på samma gång. När många pratar samtidigt orkar jag inte riktigt fokusera och folk kunde lika gärna prata latin. Men jag försöker! Jag har varit öppen om huvudvärken på jobbet sedan mitt första besök till läkaren. Så jag hoppas att ialf de jag jobbar närmast vet att jag inte blivit en latmask eller helt plötsligt blivit en eremit för att jag vill! Jag gör så gott jag kan, jag lovar. 

Jag gör allt jag kan för att bli av med huvudvärken - men innan läkarna sagt sitt är det inte så mycket jag kan göra. Sova när tillfälle ges, ta mina mediciner och dricka mycket vatten. Jag var till optikern igen idag och de ska justera glasögonen lite, lite - jag tycker att de förstorar alldeles för mycket och liksom "dimmar" till utkanten av synfältet. Det kanske kan hjälpa lite om ögonen faktiskt får slappna av, det trodde optikern ialf 😊 

Jag vet inte riktigt vad jag ville med denna berättelse. Kanske berätta för mig själv att jag faktiskt gör så gott jag kan på jobbet och det måste få räcka just nu? Att jag gör så gott jag kan på alla fronter. Jag orkar inte hela vägen fram, speciellt inte med barnen 💔 men jag gör så gott jag kan och barnen måste ändå få vara prio ett. Ja, så är det. 

Bara för att det inte sys utanpå betyder det inte att jag inte kämpar som en galning för att stå emot smärtan på insidan. Jag förlorar ofta men jag kommer tillbaka och jag gör så gott jag kan..