Helenas värld

I torsdags var jag äntligen iväg på undersökning av mitt huvud. I våras, typ slutet på mars eller början på april, började jag få väldigt ont i huvudet. Det släppte liksom inte på flera dagar. Och om det gick en dag eller två utan huvudvärk kom den alltid tillbaka. Första gången jag gick till läkaren om huvudvärken var i början på maj - veckan efter mina 30-årsfester tror jag. Levde på hoppet att huvudvärken skulle släppa efter de otroligt roliga kvällarna med alla mina vänner. Så konstigt men det kändes logiskt då :)

 

Hur som helst, i maj tog läkaren massa prover och klämde och kände på huvudet, nacken och ryggen. Vi pratade massor om min arbetssituation och han undersökte ögonen. Han skulle höra av sig om proverna visade på något konstigt, jag fick lite stretchövningar att göra och i övrigt ville han bara ge mig smärtstillande. Arbetshypotesen var spänningshuvudvärk. Jag ville inte ha smärtstillande men började genast med stretchövningarna och bad även chefen om hjälp från kommunhälsan. 

 

Kommunhälsan inledde sin egna undersökning i slutet på maj/början på juni. Vi justerade lite här och där på mitt kontor, jag fick remiss till optikern och fick terminalglasögon. Jag fick även 6 behandlingar av nacke, axlar eftersom även kommunhälsan tänkte spänningshuvudvärk. Vi provade både traditionell massage, "massage" med ultraljud och akupunktur. Varje gång vi behandlade blev huvudvärken värre i någon eller några dagar. Men den allra första gången var värst. 

 

Efter midsommar gick jag till läkaren för andra gången då inget verkade hjälpa. Han klämde och kände lite på mig och konstaterade att det kunde ta flera månader innan man fick bukt på spänningshuvudvärk. Den här gången envisades han om smärtstillande men jag var lika envis. Så vi kompromissade med muskelavslappnande. Eftersom jag fått väldigt ont i axlar och rygg av alla stretchövningar kändes muskelavslappnande som nödvändigt. 

 

Alla hoppades på att semestern skulle hjälpa med huvudvärken - spänningshuvudvärk pga mitt stillasittande jobb borde ju lindras under sommaren. Men nej, under de fem veckorna jag var ledig hade jag tre dagar helt utan huvudvärk. Övriga dagar hade jag ont, behövde sova mitt på dagen (tack och lov för mycket bilåkande!) eller knaprade alvedon. Men jag mådde ändå bättre än under våren! Så mycket lättare att tänka bort smärtan utomhus i värmen medan jag gjorde roliga saker med familjen. 

 

När jobbet började igen besökte jag kommunhälsan och vi gjorde en till akupunktur och pratade om hur smärtan varit under semestern. Eftersom den inte minskat under semestern tvekade hon på att det var spänningshuvudvärk. Mer troligt har något triggats igång i huvudet och slutar inte. Eftersom hon inte får ge mig fler behandlingar än fem egentligen så ville hon att jag skulle gå till läkaren och kräva vidare utredning. 

 

Så det gjorde jag. I slutet på augusti var jag till läkaren för tredje gången. Nu tog han mig verkligen på allvar och skickade en remiss till magnetröntgen. Jag gick också med på smärtstillande den här gången. Det funkar inte på jobbet annars. Vissa dagar funkar jag inte trots medicinen. Men den sista veckan har jag haft ovanligt många härliga dagar! 

 

Magnetröntgen var inte så obehaglig som jag trodde. Jag hade fått en tid 2050 i torsdags kväll så sjukhuset var helt öde, ialf i de korridorer jag och Joakim gick i. Det stod på kallelsen att undersökningen kunde ta från 30 - 60 minuter. Men när jag hade bytt om till en härlig blå rock sa sköterskan att jag nog bara behövde ligga i röret i 10-20 minuter förutsatt att jag låg helt stilla. 

När de satte på masken, eller gallret, över huvudet kände jag direkt att det här skulle bli jobbigt. Men när jag blundade var det enklare att hantera. Då kände jag ju inte att jag var begränsad och inte kunde röra mig. Så jag blundade och försökte lyssna på Mix Megapol över allt oljud från maskinen. 

Det gick alldels utmärkt de första bildserierna - tror att vi tog fem eller sex bildserier. Men när den sista började skakade maskinen på ett sätt som gjorde att det började brinna i huvudet på mig. Vidrigt. De varnade innan maskinen började med den sista bildserien att den skulle låta högre än de andra - men de sa inget om skakandet. Usch. 

 

När jag fick åka ut sen bultade det i hela huvudet - värst på höger baksida - och rummet gungande. Lite som när man går på en stor båt när det är mycket vågor. Värken gav mig sig under kvällen men sjösjukan satt i under hela fredagen också. 

 

Det är väldigt skönt att ha genomfört den här undersökningen! Jag tror inte att det är något fel i hjärnan - jag tror att det är en nerv eller något som ligger i kläm eller så. Men jag är såklart orolig över att inget vi försöker hjälper och att medicinen inte tar bort smärtan helt. Så det ska bli skönt att få veta svart på vitt att det inte finns något i hjärnan som inte ska vara där.