Det här med spel
Våra barn är inga stora fantaster av det här med spel. Inte än ialf. Jag skyller på mig och Joakim. Vi är alldeles för dåliga på att sätta oss med dem och spela spel. Vi lägger pärlor, ritar, leker med lera och bygger med lego. Men just spel är vi inte
bra på.
Just därför är det så bra att Hugo fick två spel i födelsedagspresent! Jag har köpt spel själv Också så det har funnits hemma sen Hugo var typ ett halvår men ändå. De spel han fick nu var ett med bamse, ett med paw Patrol och ett vi inte provat ännu.
Bamse är ett gympa spel som båda barnen tycker är rätt roligt, ett litet tag. Och de vill bara slå tärningen och göra rörelsen - inte tävla om vem som gör flest eller så.
Idag provade vi paw Patrol-spelet. Hugo var riktigt duktig på att flytta sin spelpjäs till rätt ruta men Nora ville flytta sig själv på spelplanen hela tiden 😍 urgullig! Men när jag råkade säga att Nora snart skulle vinna avbröt Hugo spelandet hux flux
och skulle ha kvällsmat (för andra gången!) istället 😂 dålig förlorare mån tro?
Det är så härligt att se dem tillsammans! De är varandras bästa vän och oftast leker de så otroligt bra. Det är mycket skratt och tjut och ramsor och sånger. ❤️
Givetvis är det mycket bråk också - mest när de ska polisa varandra "Nora gör inte så!" "Hugo, sluta!" "Du får inte göra så Nora!" "Mamma, Hugo hoppar soffan!" Osv i all oändlighet 😅 men mest är det ändå fina stunder
som när de spelade spel tillsammans härom kvällen eller när de sjöng "sjörövarfabbe" i lekparken i tisdags. Mina fina mirakel! ❤️
