Lekparkshäng efter förskolan
I tisdags ville inte barnen åka hem när jag hämtade dem på förskolan. När jag frågade dem vad de ville göra svarade Nora "äta glass" och Hugo "leka i lekparken där moster Sandra och Helen köpte glass till oss".
Någon glass fick de inte men givetvis kunde vi åka till lekparken 😊
Nora ville mest gunga i de olika gungorna medan Hugo ville klättra i det enorma spindelnätet och åka rutschkana!
Sååå modig! Och jäklar vilken balans han har! 😍👏🏻
Jag trodde inte att Hugo skulle kunna klättra själv i nätet, trodde han skulle fuska och klättra upp i rutschkanan. Jag stannade med Nora på en hoppkudde som finns där och när jag vände mig om tre sekunder senare var Hugo uppe i nätet! Han klättrade
hela vägen från änden närmast bänken på första bilden och hela vägen till rutschkanan! Inte en enda gång behövde jag hjälpa honom!
Han bad om hjälp en gång första varvet - men då sa jag bara "lägg den handen här och sätt foten där" och så gjorde han så! 👏🏼
Modet har verkligen exploderat i den här lilla killen under den här sommaren - han provar allt! Och klarar allt. Utom att stå i kö, det är fortfarande inte kul. "Nu måste vi vänta igen - jag gillar inte att stå i kö!" Följt av ett utbrott av
varierande grad 😅
Det roliga är att han gärna tillrättavisar Nora när hon gnäller i kön "vi måste vänta Nora. Var tyst nu!" 😂 men att stå i kö kräver ju inget mod direkt, förmodligen därför det är så tråkigt..
Lekparken har utökats med en "traditionell" liten lekparksdel för de minsta. Tror inte den har varit där förut..
Det var en kort rutschkana tyckte dem- men den gick snabbt och det var roligt!
Det var ett gäng större barn i lekparken samtidigt som oss. De kanske var runt 10 år eller så. Några flickor och några pojkar. Nora blev lite diktatorisk när det gällde vem som fick hoppa på hoppkudden - bara hon! Och jag skulle hjälpa henne upp och sen
sitta på kudden. När hon gick av frivilligt för att gunga istället började de stora barnen hoppa igen - och Nora blev så arg!
Jag förklarade att alla måste få leka med alla redskap och att man fick turas om eller hoppa tillsammans. Ja det kunde hon acceptera. "Tillsammans - men bara Nora hoppa ensam" "dom hoppa ensam, inte hoppa!" 😳 när de stora barnen hörde
henne gick de av kudden - men Nora skulle inte hoppa. Istället la hon sig i sanden och skrek. Då gick flickorna närmare henne och frågade om hon ville hoppa med dem 💜 Nora blev blyg och gömde sig hos mig (och slutade gråta och skrika!) Men log
lite mot dem då och då. Hon ville inte hoppa tillsammans men hon ville veta vad de hette, men vågade inte fråga högt. Då frågade jag och båda hette Nora! En hette det bara i mellannamn men ändå 😊
Medan vi pratade om våra namn så kom pojkarna fram och Hugo nådde rutschkanan - "jag gjorde det helt själv!" skrek han, så enormt stolt! Nästan lika stolt som jag var över honom. Vad gjorde alla de stora barnen då? Jo, de applåderade
💜 då blev Hugo såklart ännu stoltare och åkte på mage ner i rutschkanan innan han sa "ska jag visa igen?" till pojkarna. Det ville dem och satte sig på kudden och tittade medan han klättrade hela nätet igen.
Nora fick också applåder - för att hon dansade och låtsades trilla i sanden 😂
Så fina barn!
Och härligt att se Hugo våga ta kontakt med barn som är så mycket större än honom! Han har alltid dragits mot mindre barn förut, nästan som att han tyckt att större barn är lite läskiga. Det minns jag att jag tyckte som liten! 😳 men igår såg jag inga
sådana tendenser alls, mer att han ville imponera på dem typ. Visa att han minsann inte är så liten han heller 😃
