Remo
För ungefär en vecka sen hände något väldigt stort i min värld. Min lillasyster blev mamma! ❤️ Hon och M har skapat en så underbar, perfekt liten prins! Han heter Remo och både Hugo och Nora är helt lyriska över att ha fått en liten kusin.
Hugo: "Vi har ju bara massa stora kusiner mamma. Men nu, nu har vi Remo och han är minst!"
Nora: "Jag är inte minsta skrutten! Remorrr är mer liten!"
😍
Hugo har redan lovat honom att lära honom att leka med alla leksaker (men mamma, vi måste köpa bebisleksaker för han kan nog inte leka med mina saker..), lära honom springa snabbt och att äta och dricka. 😅
Jag har nog inte riktigt trott på att kärleken till sina syskonbarn är den samma som till sina egna barn - för den kärleken borde vara mer intensiv, eller mer omedelbar? Men jag hade fel. Samma sekund som jag fick se honom så växte hjärtat igen och
nu bor det tre skruttisar där. Hugo, Nora och Remo. ❤️
Igår fick jag hälsa på det lilla miraklet och hans föräldrar. Han är så liten! Alldeles pyttig. Och ännu mer perfekt än på bild eller via FaceTime. Jag höll honom nästan hela mitt besök. Fick lämna bort honom för en måltid och för ett byte av bajsblöja
(så skönt att inte ansvara ju! 😊) men annars bondade vi i 1,5 timme. Han är så lugn, så nöjd. Inte alls som mina virvelvindar 😊
Jag ville inte lämna tillbaka honom när jag skulle åka. Gör ont i hjärtat att veta hur långt bort han bor 😔 men är ändå såååå glad att det är Västerås och inte Östersund!
Älskade lilla Remo! För dig gör jag allt ❤️
