VAB igen
Nora mår inte alls bra. Men vi vet inte riktigt vad som är fel. Tempen varierar från 36,5 - 38,4 helt utan logik. Sen i torsdags kväll har hon ätit någon tugga/sked per måltid. Hela hon är hängig (såklart - hon äter ju inget!) men hon har inte ont någonstans.
Utom ibland få hon har ont både här och där. 😔
I morse när vi tog tempen visade den på 37,8 och hela hon utstrålade något helt annat än hennes vanliga energi. Så Nora och jag beslöt oss för att vara hemma. Hugo ville åka till förskolan och "leka massor mamma" men ville bli hämtad efter lunch.
Så efter en väldigt lugn förmiddag hemma där vi lyckades äta en hel skål med havrefras (😍😍),såg på Madicken tre gånger, pusslade, bytte blöjor på dockorna, hade två korta sovpauser och testade tre olika luncher utan att Nora åt mer än en sked gröt
(hon dissade köttbullar och falukorv!) hämtade vi hem Hugo.
Lilla skruttan 💔
Eftersom Hugo var full av energi, Nora var trött och vädret var strålande beslöt vi oss för en cyckelpromenad. Hugo cycklade och Nora sov i vagnen. En sträcka som jag normalt går på 20-25 minuter tog nästan en timme 😅 men då hade Hugo några pauser
för att "skaka på stjärten" 😂 han studerade också diverse skyltar i olika färger som satt uppsatta på stolpar i diket. Han konstaterade att det var tecken till olika djur. Orange betyder att djuret ska stanna vid stolpen tills det blir
natt. Röd betyder att djuret måste springa, annars dör det. Eftersom det fanns många röda skyltar förklarade det varför Hugo inte hade sett någon björn just där på "minst 100 år. Ialf inte på 10 år!". När jag frågade Hugo om han ens
var tio år tittade han på mig som om jag var dum i huvudet och sa låååångsamt "nej mamma. Jag fyller fem år när det blir sommar. Efter min vän Theodore, som har en Oliver som är liten- ungefär två år. När min födelsedag är slut är det
min morfar som har födelsedag."❤️
Min kille ❤️
Han är så stor plötsligt. Men så liten på samma gång. Det var en riktig utmaning att få honom att cykla i samma tempo som mig i början - han skulle cyckla snabbt! Som mest var han säkert 100-150 meter före mig och Nora. Lite läskigt för mamman men
det gick bra! Vi var i skogen så det var inte så mycket som kunde hända där 😅
I slutet var det en utmaning att få honom att cyckla alls. Hans "gorillakrafter" i benen var slut. Då måste man ha paus och "samla fart". Samla fart gjorde man genom att sitta på cyckel och vicka från stödhjul till stödhjul.
En nöjd Hugo och en sovande Nora. Här var vi halvvägs och Hugos gorillakrafter hade inte tagit slut. Vägen tillbaka gick upp för den lååånga, svagt lutande backen ni ser bakom dem. Alternativet jag hade tänkt mig var en grusväg men den är minsann
för guppig för Hugos cyckel. "Då får jag ont i rumpan mamma!" 😂
