Vår fors
Ända sedan vi berättade att Hugo skulle komma till oss har min mamma och min svärfar ojat sig över bäcken vi har i vår trädgård. De vill att vi ska bygga ett staket längs bäcken för att förhindra olyckor med barnen.
Det är såklart en bra tanke men den kommer inte bli verklighet. När barnen är så stora att de får vara ute själva kommer de ända klättra över ett staket. Det förbjudna är ju alltid mer spännande.. och med ett staket i vägen hade det tagit längre tid för
oss att få upp dem ur bäcken om olyckan är framme.
Jag är inte alls orolig för bäcken, ser den mest som ett vackert inslag i trädgården. Och ett staket hade förstört det fina 😊
Vi lägger istället väldigt stor vikt av att tala om för Hugo och Nora att man inte får vara vid bäcken utan att en vuxen är med. Nora bryr sig inte om bäcken speciellt mycket än, den bara är där. Hugo däremot älskar att kasta kottar och pinnar i bäcken!
Men han är riktigt duktig på att hålla avstånd. Ca 1 meter ifrån kanten måste han vara hela tiden - om han inte håller en vuxen i handen.
Det är hur jag ser på bäcken i vanliga fall. I början på januari såg jag den inte bara som ett vackert inslag i trädgården.
Det var sjukt mycket vatten helt plötsligt! På våra 4 år i huset har det aldrig varit så mycket vatten i bäcken på en gång! Vattenfallet hördes in i huset! Just då var det en fors som mamma brukar säga..
Nu är den åt andra hållet istället. Knappt något vatten som lämnar dammen. En gång var dammen helt tom, sommaren när Hugo föddes. Vi borde passat på att rensa den då men vi hade annat att tänka på 😅 det är rätt mycket pinnar och sly i dammen.
Får försöka rensa lite till våren tror jag. Och hoppas på att kraftverket vill ha allt vatten i någon vecka så dammen blir tom igen 😊
Inte mycket till vattenfall nu inte 😂
