Tredje gången gillt

VARNING! Långt inlägg..
På två veckor har Hugo besökt läkaren tre gånger. Första gången var på tisdag i förra veckan. Då var Joakim i Örebro och jag hade sovit ca tre timmar på lika många dygn så Hugos farfar körde dit oss. Hugo grät sig igenom hela besöket och läkaren (som verkar väldigt ny) tittade mest på honom upplevde jag det som. Men han lyssnade på hans lungor (som lät bra) och kollade på hans utslag. Sen stack de honom i fingret och konstaterade att det troligtvis handlade om ett virus (Crp var 29 - vad nu det betyder). Jag skulle ge honom alvedon mot febern och vänta ut det. Se till att han drack för det var det viktiga. 

Febern försvann samma dag och var borta till på torsdag tror jag. Men ingen sömn för det eftersom han hostade sig igenom nätterna stackarn 😔 på torsdag kväll Kom mina underbara föräldrar så jag fick sova. Hugos feber kom tillbaka på fredagen tror jag och ett tag hade han över 40 grader. Mamma gav honom alvedon i supform efter att den flytande iprenen (som han tog utan problem) tog slut och han kräktes som bara den av flytande alvedon. På lördag och söndag mådde han rätt bra tror jag, lite feber så och då, men såklart väldigt hostig och snorig. 

På måndag ringde jag läkaren igen eftersom febern kommit igen under natten till måndag. Så då var vi där på besök nr två. Joakim var med och stöttade den här gången eftersom han befann sig på hemmaplan. Så trygg famn för liten efter sticket i fingret! Då får han nämligen sitta hos mig eftersom Joakim är så blod- och nålrädd. Den här gången kom även en annan läkare in och lyssnade på lungorna (som lät bra fortfarande) och förutom en minikoll i halsen eftersom vi tyckte det verkade som att han hade ont (ja, lite rött såg det ut att vara) så gjorde de inget annat än första gången. Samma resultat på Crp - 29. Och samma botemedel, alvedon. Men även receptfri nässpray och hostmedicin för att kanske dämpa det lite. 

Hostmedicinen smakar jordgubb och Hugo tar den men under protest. Den hjälper i korta stunder så det är skönt för honom! Men på nätterna vaknar han och gråter efter små hostattacker. 
Febern var mer eller mindre borta hela veckan - utom på nätterna. Då kom den tillbaka igen. 

Natt tills idag var den uppe i över 40 grader igen. Inget ovanligt på så små människor men fruktansvärt obehagligt. Speciellt när alvedonen knappt verkar göra någon skillnad (för första gången). Men när alla hade vaknat (läs: jag hade pratat med läkaren igen efter en timmes sömn mellan 7-8 och Joakim och Hugo hade gått ner) fick han den fjärde och sista supen för dagen och 20 minuter senare var han mer eller mindre feberfri. Som vanligt. 

Men jag fick en tid till läkaren ändå. Den här gången var vi tydliga med att "nu räcker det. Undersök honom på alla sätt ni kommer på!" Så de lyssnade på lungorna (fortfarande bra!), kollade i öronen (ena örat är lite svullet), kollade halsen så noga det bara gick (svullen och röd), topsade honom i halsen två gånger och stack honom i fingret. Nu var Crp 74 (!) så det är en infektion och inte ett virus. Det går tydligen någon gräns runt 50.. Så han fick Kåvepenin utskrivet (han gillar det inte!) och så blev vi skickade till det "stora" labet i Gislaved där de kan göra fler test. 

Det var hemskt! De tog tre små rör med blod från hans finger. Eftersom det var så "mycket" blod fick Joakim stanna utanför rummet. Vet inte vem som svettades mest - jag eller Hugo :( men han var jätteduktig! Han grät såklart hela tiden men enligt sköterskan var det bra för då strömmade blodet bättre.. Ingen aning om det är sant eller om hon ville få mig att känna mig mindre hemsk som var tvungen att hålla fast honom och hans lilla hand medan hon pressade ut blodet. Men det hjälpte mig ialf lite..
Sen skulle de även topsa i näsan.. Sånt klarar inte jag så då fick Joakim komma in. Jag höll Hugo och hans händer medan jag blundade och Joakim höll Hugos huvud. Vidrigt! (När de gjorde det på Joakim när han var inlagd för något år sen grät jag - därför blundade jag nu!) 

Vi vet inte vad något av testerna visade än men Kåvepenin kuren är ju ialf påbörjad så förhoppningsvis dödas något som inte ska vara i hans lilla kropp. Inte mycket energi kvar där nu efter två veckor med feber/ingen feber/ hög feber/ ingen feber.. 😔 och matlusten har ju varit minimal. Lite smoothies, välling, någon brödbit och lite smakprov på olika maträtter. Det är vad vi fått i honom. 

Förutom igår kväll före feber-natten. Då åt han lika stor portion som mig till kvällsmat och sen en hel flaska välling innan han somnade. Dessutom slukade han nästan en hel flaska till under natten, precis innan febern peekade. Idag var det dåligt med ätandet igen 😔 men han dricker ialf vatten och kissar som han ska, alltid något att vara glad för! Men nu hoppas vi att det vänder! Det räcker nu! 

Han har även lyckats smitta sin farfar (som blev riktigt dålig med blåsor i munnen och feber) och mig med feber och en brinnande hals. Men jag skulle gärna må 100000000000000 miljarder gånger sämre om Hugo bara fick bli frisk! Han är så liten fortfarande.. Även om han är stor på många sätt. Det finns verkligen inget värre än att se sitt barn ha ont eller må dåligt och inte kunna hjälpa 😔

Den jag älskar mest i världen som jag skulle göra precis vad som helst för ❤️


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: