En veckas tid
Nu är min vecka i Stockholm snart över. Det har varit en så himla bra vecka!
Jag har lärt mig så mycket! Dels jobbrelaterade saker tack vare tredagars utbildningen på Långholmen och dels om mig själv och min relation till min familj. Jag KAN lämna dem för tid ensam utan att dö av smärta! Saknat dem så det gör ont i magen mer eller mindre hela tiden men även NJUTIT av ensamtiden. Jag har visserligen inte varit ensam så mycket - sällskap av kollegor i tre dagar, snabbdate med Nanna och min lillasyster i Västerås och sen tre dagar med tre saknade gymnasievänner - men ingen har behövt mig på samma sätt som hemma. Det har varit härligt.
Summa sumarum har det varit en välbehövlig vecka! Jag sov som en död i typ åtta timmar de tre första nätterna, och har sovit betydligt längre än hemma (men med uppvak) de tre andra nätterna. Upptakten beror nog på att jag då inte varit ensam och min kropp är inställd på att vakna när andra gör ljud ifrån sig 😅
Jag har skrattat och pratat om annat än mina barn och Joakim (även om de smugit sig in i diskussionena mer och mer ju längre jag varit ifrån dem!) annat än min roll som mamma och fru helt enkelt. Speciellt nu under helgen har jag varit Helena. Så skönt!
Men nu längtar jag hem som en galning! Tror nästan att tåget skulle gå snabbare om kah sprang bakom och knuffade på det! Så mycket vill jag hem! 😂
Utvilad och full med energi och längtan efter min otroligt fina familj!
Från ett av alla FaceTime-samtal! Thank god för det! 😍
