Fotografi
Sedan jag fick systemkameran i 30-årspresent har jag fotat ex antal bilder med den. Säkert över 10 000. Barnen är med på de allra flesta av dem (undantaget är resan till Köpenhamn i augusti förra året). Ibland säger barnen "mamma, ta kort
på mig nu!" när de gör något gulligt eller är nöjda med något de byggt eller så. Men oftast vill de inte titta in i kameran. De tittar åt alla andra håll och säger "ha ha ha" 😂 eftersom jag så ofta sagt "kan ni skratta? Hahaha!" när jag fotat dem.
En fotosession kan därför se ut lite såhär.
Båda har sagt okej till att bli fotograferade, de har skrattat tills jag höjer kameran. Sen händer detta.
Båda tittar bort, slutar skratta eller ser allmänt missnöjda ut.
Eller så blir såhär. När en skrattar tittar den andra bort - eller spritar den som skrattar åt ett helt annat håll!
Det kan också resultera i extremt fejkade skratt - som Hugos på denna bild.
Men oavsett hur "ovilliga" de är att vara med på foto är de så vackra motiv! Men det är klart att de bästa bilderna blir de när de säger "mamma, ta kort nu!", tittar mot kameran och skrattar. Eller ialf skrattar. De allra, allra finaste korten tycker
jag att jag får när de tittar på varandra och skrattar eller när de leker och inte bryr sig om kameran alls. Då lyser deras personligheter verkligen igenom bilden ❤️
Här har Hugo precis sprungit snabbt och "hopp/trillat" ner på rumpan. Buset lyser i ögonen på honom 😍
Här kör de en vårdans. Dansen gick ut på att Hugo skulle lyfta Nora så högt han kunde och sen skulle de trilla. Såg direkt livsfarligt ut så jag är glad att jag fick bild på hur roligt de hade innan jag avbröt det hela och blev "dumma mamma!" 🤷♀️
Nora satt på kedjan ena sekunden - den andra hade hon kastat sig bakåt och skrattade högt av sitt påhitt! 🙈 tokiga unge! Även på henne lyser buset ur ögonen!
Jag tycker att det är väldigt kul att fota och framför allt väldigt kul att kunna se tillbaka på vad vi har gjort och vart vi har varit! Som man kan se på mina foton är jag verkligen inget proffs på att fota. Jag kan inget om djup och ljus och
hela den biten. Men man kan ändå säga att jag är lite bättre än min älskade make på att bygga en bild. Skulle tro att skillnaden beror på intresse 😊 Jämför dessa bilder så får ni se.
Mitt sätt att forografera.
Min kära makes sätt att fota.
Man kan ju säga att jag vet vilka av dessa bilder jag kommer välja att framkalla. Dels beror det såklart på motiven, men den största anledningen är ändå hur fotot ser ut 😅 jag och Nora syns ju typ inte 😂
Men han ställer upp och fotograferar oss ialf, trots suckande och "du och ditt fotograferande" - det är jag tacksam för! ❤️ Annars skulle det inte finnas några bilder på mig med barnen efter att de slutat amma typ. Mer än selfies från soffan
när de är sjuka och har somnat i min famn och det är ändå trevligt att kunna visa en bild och säga "minns ni när vi var här?" och det finns bildbevis på att både jag och Joakim var med 😃
Tack för allt du ger mig och står ut med mina påhitt ❤️
